Voxtorps socken

Voxtorps socken ligger 30 km söder om Kalmar och består av byarna Igelösa, Bjursnäs, Broby, Voxtorp och Nanntorp.

Voxtorps socken lydde ett antal år efter reformationen under Mortorp, men från 1567 fram till 1961 utgjorde Halltorp och Voxtorp Halltorps pastorat. Från 2010 bildar Halltorp och Voxtorp gemensam församling.

I äldre tider svarade kyrkan för styrandet av socknarna. 1863 tillkom de borgerliga kommunerna med de gamla socknarna som verksamhetsområden. Vid kommunreformen 1952 sammanfördes Arby, Hagby, Halltorp och Voxtorps kommuner till Södermöre storkommun, vilken 1971 gick upp i Kalmar kommun. Sedan 2000 ingår området i Södermöre kommundel.

Voxtorp: (15 km2) 1749 329, 1800 429, 1880 638, 1900 738, 1939 600, 1950 529, 2006 344.

År 2010 hade Halltorp-Voxtorp församling 1.051 innevånare.

Fornminnena

I socknen är registrerade 216 fasta fornlämningar, varav 165 är runda stensättningar. Det finns 23 rösen och 8 gravhögar. De största bronsåldersrösena är ”Landshövdingehögen” NO om Brobylund och en hög vid Lundqvists gård i Voxtorp, båda med en diameter av 35 m. Socknens största gravfält finns på Littorinahavets strandvall invid gamla E 22 vid Bjursnäs som har 75-talet fornlämningar. Andra finns i Voxtorpsskogen och NV Nanntorp.

En silverskatt om 70-talet arabiska mynt har hittas i Broby. Ett par flintdolkar, 30 cm långa och de yppersta som har påträffats i Kalmarbygden, hittades vid dikesgrävning i början av 1900-talet NV Igelösa 11 av dikesgrävaren Rudolf Törnblom från Resbymåla. De var ett offer, nergrävda och låg i en trälåda.

En av flintdolkarna från Igelösa, avslagen av dikesgrävarens spade.

Voxtorp

Nämnt 1391 som Waxthorpa sokn. Namnet anses komma av mansnamnet Owaxthar. Förmodligen var det namnet på den storman som flyttade ut sätesgården från byn (Broby) någon gång under förkristen tid. Voxtorp och Broby synes utgöra en tidigare enhet, ägorna ligger helt intill varandra – och Voxtorps kyrka ligger i Broby!

Kyrkan

Voxtorps kyrka på 1870-talet

Voxtorps kyrka är en av landets fåtaliga rundkyrkor uppförd under 1200-talets förra hälft, antagligen som gårdskyrka. I äldre tid har den varit försedd med skyttevåning. Enligt traditionen byggdes den ”av en kvinna som hette Lona (Ilona) för att hon skulle slippa att gå till den kyrka i Halltorp som herrskapet där byggt på sin gård”. Detta tyder på, att kyrkan är uppförd som gårdskyrka på en större tidigmedeltida egendom.

 

Brobygodset

I Broby, den by där kyrkan är belägen, fanns vid 1300-talets slut en egendom som var centrum i ett medeltida godskomplex. Vid ett arvskifte 1406 efter den tyske riddaren Johan Ummereise och h.h. Bengta Glysingsdotter omfattade detta 40-talet gårdar, varav ett 20-tal i Voxtorp och kringliggande socknar, cirka 10 i södra Söderåkra och lika många i Vissefjärda.

Johan Ummereise var en av de tyska riddare som kommit in i landet under Albrekt av Mecklemburgs tid som svensk kung. Han hade gift sig med en dotter till bygdens rikaste man, riksrådet Puke Glysing på Påbonäs borg, och på så vis förvärvat mycket egendom.

Vid arvsskiftet efter Ummeriese och hans fru 1406 erhåller dottern Katarina, g.m. tysken Poul Breyde Brobygodset, medan brodern Erik får Stäflö med underliggande gårdar.

Brobygodsets huvudmassa går att följa vidare i tiden. Deras son Joacim Breyde, verksam i Tyskland, sålde 1444 all sin egendom i Möre till Birger Trolle på Bergqvaragodset bortom Växjö. Dennes son, den stormrike Arvid Trolle, ägde 1498 69 gårdar i Södra Möre. De ärvdes av sonen Erik, vars dotterdotter förde åtskilliga med sig i boet, när hon gifte sig med Axel Oxenstierna. Denne blev, som känt är, för sina stora tjänster för Sverige 1645 utnämnd till greve av Södermöre och fick hela Södra Möre härad till grevskap. Till administrativt centrum valde han Wärnanäs. Detta grevskap varade till Carl XI:s reduktion 1680, då det indrogs från hans sonson Carl Gustaf Oxenstierna. Denne bytte dock 1683 till sig Wärnanäs mot 32 gårdar i S. Möre som han verkligen ägde. I byte lämnades bl. 5 gårdar i Broby, flera i Igelösa och en i Nanntorp. Dom kan mycket väl ha varit en sista rest av det gamla Brobygodset.

Byarna

Byarna i Voxtorps socken

Voxtorps socken består av byarna Igelösa, Bjursnäs, Broby, Igelösa och Nanntorp. Igelösa med sitt stora markinnehav och kustnära läge får anses vara ursprungsbyn.

Igelösa

Byn ligger på en höjdsträckning i slättlandskapet . Den nämns 1377 som Yghurless. Namnet anses betyda ”ljusningen i lövskogen” och kan ha tillkommit redan under folkvandringstiden.

I byn fanns förr 11 gårdar. På Gustaf Wasas tid var åtta av dem frälsegårdar, en var sämjegård, en var kungens egen och en tillhörde Vadstena kloster. Av frälsegårdarna tillhörde två Ture Trolle, två Per Axelsson Banér och två Tord Bonde. Nr 10, Fredrikslund, indrogs 1577 till kronan som förbrutet gods, sedan ägaren Bengt Bagge, hövitsman på Kalmar slott, detta år halshuggits för otrohet mot Johan III. Han hade deltagit i en komplott för att befria Erik XIV från fängelset. Under 1600-talets slut förvärvade greve Carl Gustaf Oxenstierna ett antal gårdar i Igelösa, som han, förutom de släkten ärvt efter Trollarna, använde vid Wärnanäsbytet 1683. De gårdar som detta år tillbyttes kronan och som senare blivit köpta av sina brukare är Igelösa n:o 4 och 5, båda på 1 mantal, n:r 6 och 7 om vardera ½ mtl, och n:o 8 på 3/8 mtl.

Igelösa by c:a 1800 sedd från väster.

N:o 1 är Jonssons gård, som nu även innehåller n:o 6 och halva 7.

N:o 2, 4 och halva n:o 7 bildar Igelösa gård som flyttats ut från byn.

N:o 5 bildar tillsammans med n:o 9 Berit Arvidssons gård.

N:o 8 som är utflyttad längst söderut i bykärnan är Sune Franssons gård.

N:o 11 har flyttats lång norrut i byn och tillhör familjen Lundqvist.

N:o 10, Fredrikslund, var efter Wärnanäsbytet 1683 den enda frälsegården i byn. Den ingick under 1700-talet jämte Södragården i Hagby och Gräsgärde nr 8 (Håkans Håkansson) i en 3-grupp gårdar som vid århundradets början ägdes av baronen Herman Flemming, senare amiralen Gustaf Wattrang och vid dess slut av hovrättskommissarie Nils Lindvall. Kring 1800 förvärvades gården av generalen Axel Magnus von Arbin, svärfader till Carl Mannerskantz på Wärnanäs. Arbins änka fanns här ännu 1820.

Bjursnäs

Byn Bjursnäs utbröts 1557 ur Igelösa by och fick då sitt namn. Bjur betyder bäver.

1540 fanns här tre gårdar, en skatte, en sämje och en frälse.

Den lilla frälsegården nr 3 på 1/6 mtl är ursprunget i Bernt Peterssons gård. En gård på ½ mtl av nr 1 som låg norr om vägen mittför Leions tillköptes under 1800-talets andra hälft.

Nr 1, Leions, är ½ mtl av den gamla skattegården. Mera mark är senare tillköpt.

Nr 2, Carlzéns, är den gamla sämjegården.

Johanssonsläktens anfader Sven Nilsson, klockare i S:t Sigfrid, hade nr 3 några år på 1850-talet. Han är begravd på Voxtorps kyrkogård.

Broby

Byn synes ha varit centrum i det medeltida ”Brobygodset” vars innehavare ägde byn och en stor del av bygden runtomkring. På Gustaf Wasas tid var alla byns då 7 gårdar ägda av frälset, 5 av dem av familjen Trolle. En tillhörde familjen Bonde och en Gustaf Wasa själv.

De Trolleska gårdarna följer släkten vidare genom århundradena. De ärvdes av Erik Trolle, gick sedan vidare till hans dotter Anna Trolle på Rumma (vid Västervik), som ägde många gårdar här i bygderna. Hennes man, den franske ädlingen Charles de Morneay, var Erik XIV:s överbefälhavare under Nordiska sjuårskriget 1564-1571. Han blev längre fram anklagad för otrohet mot Johan III, förd till Stockholm och halshuggen. Anna Trolle ärvdes av sin systerdotter, gift med ingen mindre än Axel Oxenstierna. Han fick som bekant 1645 hela Södra Möre till grevskap. Det bestod fram till Carl XI:s reduktion 1680. År 1683 tvingades hans sonson greve Carl Gustaf Oxenstierna att bortbyta alla sina ägda gårdar i Möre och mer till, för att kunna behålla Wärnanäs. I Broby övergick gårdarna med n:o 3, 4, 5, 6 och 7 då till Kronans ägo. De får anses vara de gamla Breydeska och Trolleska gårdarna.

Gårdarna friköptes under 1700-talet av sina brukare, när vet vi f.n. inte. Däremot är känt, att avkastningen från n:o 7 1683 anslogs till Kronofogdens lön.

N:o 8 är den gård som under medeltiden tillhörde släkten Bonde. Vid 1700-talets slut ägdes den av den omåttligt rika Emerentia B.M. Bäckerström på Kölby som ägde järnbruk och gruvor i norra länet, men också stora andelar i Lovers alunbruk. Före sin död 1817 testamenterade hon Broby n:o 8 till en fond för Lovers fattiga – en fond som består än idag! Gården har ägts av fonden ända till för några tiotal år sedan, men är nu köpt av brukaren.

Broby 1852

I Ingemarssons trädgård låg fyra gårdar, n:o 2, 3, 4 och 6. N:o 2 och 3 samman-slogs till den gård som ligger kvar.

N:o 4 och 6 sammanköptes till en och flyttades till längst norrut i byn. Carlevads.

N:o 7 är f.d. Ingvar Wilhelmssons.

N:o 8, f.d. Lovers bruks fattiga, numera Erland Jacobsson.

N:o 1, Åke Brandin.

Utanför bild ligger norrut Brobylund.

Längst söderut i byn ligger Tegelbruks-hagen där, hamnfogde Wijk, som ägde Brobylund – och även Igelösa 5 och 9, drev tegelbruk på 1850-talet.

Voxtorp

I Voxtorp fanns på 1500-talet fyra gårdar, en krono, en kyrko och två frälse. Kronogården, n:o 1, hade 1391 tvångsköpts av drottning Margareta från den tyske riddaren Ficke von Vitzen, den siste som innehade Påbonäs borg. Efter sin militära seger över Mecklemburgarna i slaget vid Åsled utanför Falköping 1389 arbetade hon för att skicka ut dem ur landet.

Gården kom sedan som den enda kronogården i Voxtorp att vara boställe för militärer och andra statsanställda. Med stor säkerhet var den fogdegård i Södra Möre på Gustaf Wasas tid.
Det är därför högst troligt, att det var just här som Nils Dacke och hans folks överfall på fogdegården i Voxtorp ägde rum söndagen för midsommar 1542, då två fogdar dödades – och en till fick släppa till livet i ett bakhåll vid vägen strax söderöver. Det var här Dackefejden började!

På 1630-talet var gården anslagen till kaptenen Johan Cobron, som stred – och stupade – i 30-åriga kriget i Tyskland. På 1680-talet anslogs den som lön till ”capellanen i Halltorp- och Woxtorps församlingar” och har sedan dess varit komministerboställe. Komministraturen indrogs 1920, men kyrkan äger fortfarande gården. Husen är frånsålda.

Voxtorp n:o 2 har varit stomhemman (prästens lön) ända sedan medeltiden. Gårdens byggnader låg ännu 1839 vid byns norra gräns, medan jorden låg i Broby. Numera ligger allt i Broby.

Voxtorp nr 3 har sitt ursprung i två frälse gårdar som kring 1600 tillhörde fru Anna Trolle på Rumma. De kom sedan att ägas av Axel Oxenstierna, men togs 1688 ifrån hans sonsons arvingar ”för ofruktbara fordringar i Kopparkompaniet”. Den nu bildade gården på ¾ mtl anslogs till lantjägarboställe – men det blev aldrig något av detta. På 1830-talet låg här fortfarande två gårdar, som efter Laga skiftet sammanslogs och flyttades en bit söderut – till Lundqvists!

Voxtorps by 1839

Nanntorp

Byn hade fordom fyra gårdar, varav två var skatte och två var frälse.

N:o 1, ½ mantal skatte. (Åke Eskilsson bor där)

N:o 2, 1 mantal skatte. Gården ägs i 13:e generationen av en släkt som genom århundradena haft både nämndemän och riksdagsmän. (Martin Eskilsson)

N:o 3, ¾ mantal gammalt frälse. Tillhörde på 1500-talets mitt Ebba Eriksdotter Wasa, senare Ryning, Bjelkenstierna och Banér. Kom sedan att tillhöra Oxenstierna på Wärnanäs och bortbyttes till Kronan 1683. Senare skatteköpt. (Ingemar Eskilsson f.d.)

N:o 4, ½ mtl. gammalt frälse. Tillhört Bondesläkten, Anna Trolle och Axel Oxenstierna. Såld. Indragen till Kronan 1689 från Carl Sparre för skulder. (Bernt Petersson)

Vid delningen av Namnerum och Trottorps utmarker på 1760-talet tillfördes Nanntorp de skogar byn nu har och som utgör Voxtorps sockens stora kil mot väster.

Knutamon på Nanntorps skogar är en historisk plats. Här säges Nils Dacke på väg till överfallet i Voxtorp 1542 ha slagit knut på några späda talltoppar för att ha som märke när han gick tillbaka. Det har sedan i alla tider varit Kronans skogvaktare ålagt att se till att det fanns knutatallar på Knutamon. Det är bara under det senaste 70 åren det har slarvats. De sista knutatallarna blåste ner i en storm kring 1950.

2014 12 01 L.L.

Ekenäs

Ekenäs var under 1800-talets andra hälft den omgivande bygdens stora metropol och dess ”öga” mot stora världen. Ekenäs var ”staden”. Över hamnen utskeppades bygdens produkter, främst virke, ved och spannmål. In kom kalk, gödning och fodervaror. För persontrafiken hade man sedan 1867 daglig ångbåtstrafik med Kalmar.

Det var så här det började:

I gamla tider var Ekenäs en lastageplats vid kusten utan egentlig hamn, där virke, ved och andra produkter lastades ut. Kring 1850 låg här fortfarande bara några hus, där kustsergeanten (tulluppsyningsmannen), kustroddarna och ett par fiskare bodde.

1864 kom handelsfrihetslagen, som gav möjlighet att etablera handel på landsbygden. Detta hade tidigare bara varit förbehållet städerna och deras köpingar.

Fredrikslunds gård uppe vid riksvägen ägdes på den tiden av sjökaptenen Nils Wistrand. Han insåg klart Ekenäs möjligheter i det nya läget. Han sålde gården, behöll 5 tunnland mark nere vid kusten och satsade sitt kapital på att varv, hamn och handelsverksamhet i Ekenäs. Han byggde raskt en pampig villa som stod klar för inflyttning 1865 (senare sommarkolonin).

Wistrands friska satsning blev startskottet för Ekenäs utveckling. Under 1800-talets senare del växte samhället med ”amerikansk fart”. Handelsmän, hantverkare och småföretagare uppförde hus här och startade företag. Sjöfolk slog sig ner här. Som mest fanns här fyra affärer och två bryggerier. Här bodde sju sjökaptener, varav de flesta förde egna fartyg. Och så fanns varven. Det stora varvet låg ute på Stångudden, men brann 1911. Vid varven i Ekenäs har byggts 60-talet fartyg.
Wistrands företag, som främst handlade med virke, ved, spannmål och förnödenheter för lantbruket, övertogs längre fram av hans måg grosshandlaren Gustaf Dahlgren, ”Ekenäskungen” kallad, som utvecklade företaget till fulländning.

Men allt har sin tid. 1899 blev Kalmar-Torsås järnväg klar. Den kom att bli dödsstöten för den goda kommersen i Ekenäs. Järnvägen fångade upp huvuddelen av bygdens varu- och persontrafik, som nu tog nya vägar. Handeln i Ekenäs tynade bort. Men efterhand skulle samhället gå en ny era till mötes som sommarparadis för bättre bemedlade familjer, ex. glaskonstnären Hald, konstnären Ragnar Swahn, författaren Waldemar Swahn m.fl.

Idag pulserar Ekenäs åter av liv. Med sin kustnära belägenhet är orten attraktiv för fast boende, även om sommarsamhälleskaraktären till en del kvarstår. Här finns badplats och en välskött båthamn som nyttjas av så väl ortens folk som båtturister.

I Ekenäs finns två träbåtsvarv i drift, Ekenäs varv och Lunds Båt- & Yatchvarv, vilket svenskt samhälle har det?

Ekenäs källa

Vid Ekenäs källa, vid kusten c:a 1,5 km norr om Ekenäs, uppfördes på 1860-talet en hälso-brunnsanläggning. Till Söderåkra hade 1864 kommit en provinsialläkare som hette Alfred Schram som vurmade mycket för hälsobrunnar. Han intresserade ägaren till Igelösa gård, kapten Hansson, på vilkens mark källan låg, och ett antal andra bemedlade personer att starta en hälsobrunn här. Här uppfördes raskt ett pampigt brunnshotell med 20-talet rum, varmbad-hus, kallbadhus, brunnssalong och kaffestuga. Brunnshotellet var i 2 ½ våning och hade 17 fönster mot sjön. I nedre våningen var inrymt restaurang och kök.

Här samlades under decennier societetsfolk från främst Kalmar och Karlskrona, men även mera fjärranorter. I brunnssalongen, Gula paviljongen, hölls de glada festerna som förhöjde det muntra brunnslivet. Där fanns också mottagningen för läkare, som två gånger i veckan besökte anläggningen. I kaffestugan, Schweizeriet, serverades kaffe och andra läskande drycker.

Invid sjöstranden låg varmbadhuset. Där fanns fyra badrum där baderskor tog hand om gästerna och tvagade dem efter konstens alla regler. Gäster som så önskade kunde erhålla gyttjebad i bästa ”Ronnebygyttja” eller servas med det modernaste som då fanns – behandling med elektricitet!

Längst ute på piren låg kallbadhuset där främst hurtiga ungdomar badade i sjövattnet. Det var på den tiden otänkbart att bada offentligt på öppen kust, det skedde bakom ett plank som skyddade från insyn. Man var klädd i hellånga badkläder. Män badade på sina tider och damer på sina. Här var ingen plats för omoral.

Verksamheten började kl. 06.00 på morgnarna Då var källan nyöst och det iskalla, järnhaltiga vattnet, som varje besökare skulle ha ett antal glas av varje dag, började serveras. Sedan umgicks man med andra gäster och ägnade sig åt det glada sällskapslivet. Se framför er äldre damer i krinolin spatserande med herrar klädda i ”fadermördare” och yngre damer i turnyr promenerande med unga herrar klädda i långrock, åtsittande ljusa byxor, blommig väst och hög hatt. Här levdes det glada livet som emellanåt kröntes med glada fester i brunnssalongen. Många knöt här kontakter för livet.

Kalmarsundsbolagets båtar angjorde sommartid dagligen Källans brygga.

När verksamheten var som störst på 1860- och -70-talen var över 500 gäster inskrivna här varje sommar. En del av dem hyrde in sig i Ekenäs och gick strandstigen hit. Längre fram drevs här pensionatsrörelse ända in på 1930-talet.
Slutet kom drastiskt under 2:a världskrigets första år. Igelösa gård innehades då av doktorinnan Dora Lichfett, av judisk börd, som hade lyckats ta sig från Tyskland innan Hitler blev för stark. Kristidskommissionen krävde viss vedhuggning för varje skogsfastighet. Doktorinnan lät helt sonika såga ner den gamla brunnsbyggningen till ved, som sedan såldes på Stockholmsmarknaden. Enl. berättelser transporterades veden upp till huvudstaden med M/S Rosenfeldt av Ekenäs.
Idag är det bara den lilla sexkantiga brunnskuren över källan med det järnhaltiga vattnet som står kvar och minner om tider som varit.

2014 12 02 L.L.