Bron över Hagbyån här vid Arby är en av Kalmartraktens vackraste broar. Den byggdes av brobyggare från Åby 1859. Byggtiden var 6 veckor och kostnaden 250 Riksdaler.
Den föregicks av en träbro, men här var i ännu äldre tid ett vadställe över ån. Den stora nord-sydgående ridstigen genom bygden på Gustaf Wasas tid passerade på andra sidan.
På de flata stenarna uppströms bron klappades förr tvätt.
Du står vid en av Kalmartraktens vackraste broar som här spänner sina valv över Hagbyån. Den byggdes 1859 av två brobyggarbröder från Åby norr om Kalmar. Den färdigställdes på 6 veckor för en kostnad av 250 Riksdaler och ersatte en tidigare träbro.
I mycket gamla tider var här ett vadställe. På andra sidan ån gick den stora nord-sydgående ridvägen. Längre nedströms fanns Resby vad och Gräsgärde vad. Norrut följde ridvägen ån och gick vidare mot Vassmolösa.
Den runsten som i vår tid hittats på kyrkogården stod förmodligen här vid vadstället för att markera makt, myndighet och ägande. Den var rest på 1000-talets andra hälft, försedd med kors och har på sin återstående del en runtext tolkad till ”minne efter Bove”. Det var en kristen man, kanske var det han som byggde den första träkyrkan, kanske hade han sin gård här bredvid och ägde han hela bygden!
Ett stycke norr om bron ligger f.d. Arby Prästgård. Den är uppförd kring 1880 och ersatte en tidigare prästgård som förmodligen var byggd vid 1700-talets början. Det du ser närmast norr härom är Bovestugan, som är Arby församlingshem. Namnet är efter Bove, den förste kände kristne här. Den säges vara byggd av virke från den gamla prästgården och har tidigare tjänat som arrendatorsbostad.
Bovestenen
I Arby kyrkas västra entré står uppställt en runsten som anses vara från 1000-talets andra hälft. Den är försedd med kors och rest över en kristen herreman. Den kvarvarande texten har tolkats till: ”minne efter Bove…”. Förmodligen har den ursprung¬ligen stått här vid vadstället. Stenen stod förr på Arby kyrkogård, dokumenterad av Frigelius 1747 – men försvann. Vid ledningsarbeten 1973 anträffades den nergrävd i gången utanför kyrkans kor. Den togs upp, renoverades och uppställdes på nuvarande plats.
