Arby socken ligger 25 km söder om Kalmar och består av byarna Arby, Glömminge, Kulltorp, Väntorp, Gåra, (de båda sistnämnda nu under Christinelund), Applerum, Skällby, Resby, Gräsgärde, Olsbo och Ålebo, samt gårdarna Arbylund och Nygärde. I gamla tider tillhörde även kapellbygden på Arby skog, som enl. Kungl. breven 1868, -72 och -73 blev egen socken under namnet Karlslunda.
Arby omfattar idag 56 km2. År 1800 hade socknen(inkl. Karlslunda) 1.852 inv, 1850 (inkl. Karlslunda) 2.889, 1900 1.273, 1939 1.232, 1958 993 och 2006 718 inv.
Arby socken var i gamla tider 3 mil lång och sträckte sig ända upp till Vissefjärdagränsen. Det var lång väg att gå för folket på Arby skog. 1687 byggdes ett litet kapell på Påryds ägor ”för att stävja skogsbornas vilda seder”. Där hölls sedan gudstjänst var tredje söndag. Nuvarande Arby socken är t.h. om där ”tummen” sticker upp.
Arby kyrka
Arby kyrka är byggd på 1200-talets förra del, men innehåller trä som är daterat till 1186, kanske från en tidigare träkyrka. På 1300-talet tillbyggdes torn i väster med två huvar.
Klockorna hängde i tornet. Detta frestade byggnaden och redan på 1600-talet byggdes en fristående klockstapel på nuvarande plats. 1771 revs det spruckna tornet ner till kyrkväggens höjd och taket byggdes över. Väggen mot kyrkan revs också och kyrkorummet utvidgades ända till gaveln. Befolkningen hade ökat och behövde mera plats. Numera är åter torndelen ett särskilt utrymme.
Arby har tre kyrkklockor. Stora klockan är den äldsta som är i bruk på svensk landsbygd. Den är gjuten 1403 och enl. inskriptionen helgad åt ”Olof, Maria och Christus” i nämnd ordning.
Bovestenen
I kyrkans hall står Bovestenen uppställd, en kristen runsten från 1000-talets andra hälft. Den återstående inskriptionen tolkas till ”minne efter Bove…” Den fanns på kyrkogården 1743, men försvann sedan. Återfanns 1973 vid ledningsgrävning i grusgången utanför koret.
Prästgården
Prästgården anses av vissa forskare som en rest av en förkristen storgård där herre-mannen som ägde hela bygden bodde – och en senare av dem byggde kyrkan. Läget – kyrkan – Bovestenen – vadstället vid ån är starka indicier. Men också hur samhället var på den tiden.
Gamla prästgården i Arby. Den låg betydligt närmare vägen än den nuv. och i vinkel mellan Bovestugan och pastorsexpeditionen. Förmodligen byggd i mitten av 1720-talet. Den hade två fronter – den högra var Hagbys del, den vänstra Arbys. På bilden prosten Tode med familj och gäster.
Nuvarande prästgården byggd 1877-1881. Därefter revs den gamla. Traditionen säger, att Bovestugan är byggd av virke från denna.
De gamla vägarna
Gamla tiders vägar och stigar går mot Arby. Andra sidan ån kom den stora tidigmedeltida ridvägen från Vassmolösa-Kulltorp med vadställe vid nuv. bron. Den fortsatte söderut med övergångar vid Resby vad och Gräsgärde vad. I Resby bakom Hugo Peterssons gård ligger på slätten en kulle benämnd ”Klostret”.
Något sådant har naturligtvis inte funnits, men väl en ”själastuga”, en övernattningsstuga för vägfarande. Det var på den tiden mest kyrkans och klostrens folk som reste – och klostren an-svarade för övernattningsställena. Ännu på 1600-talet utgick religiösa processioner till kyrkan härifrån – och traditionen säger, att sakristian vid Arby kyrka är byggd av material härifrån.
I Gräsgärde finns också en plats benämnd Klostret.
I utkanten av ett bronsåldersröse nere vid Nanntorpsgränsen finns en håla med murad vägg som har samma tradition.
Den gamla ridstigens sträckning över slätten är oviss, men gamla Gräsgärde kyrkväg, som gick rakt över fälten upp till byn är ett hett tips. Stigen fångas åter upp vid Knutamon på Nanntorps marker, där Nils Dacke enl. traditionen slog knut på några späda tallar som märke.
Därifrån kunde den ännu för 30 år sedan följas ut till de översta husen vid Trottorpsvägen och vidare på gamla och nuvarande vägar till Halltorps kyrka och söderut.
Vi förflyttar oss till 1600-1700-talen. Stora färdvägen gick då förbi Skällbylund, Algatan och Sten-Lisegatan till Holmskvarn, därifrån över Hagbytorp till Kolboda. Det var stora vägen mot kusten och den väg prästen färdades mellan Arby och Hagby kyrkor. Senare blev den ”Stora vedvägen” till Lovers alunbruk som kom långt från inlandet.
1711 byggdes ”av rör från åkrarna” väg mellan Arby och Hagby kyrkor över Wallby. Kring 1750 byggdes Arbygatan över Vildmossen. Vid samma tid byggdes väg från Voxtorp över Gräsgärde, Resby och Skällby till Mortorp.
Från Arby prästgård gick i gamla tider väg mot Applerum och Christinelund. Den delade sig en bit bort över nuv. fälten. Från kyrkans västra gavel gick väg upp emot Skällby.
Byarna
Byarna ligger på höjdsträckningar på slätten. De har sitt ursprung nere i järnåldern. I tids-skedet 600 till 950 samlades den tidigare spridda bebyggelsen i täta byar längs en bygata. Det måste stått kraft och myndighet bakom en sådan förändring. Grundplanen synes varit 4 eller 8 gårdar. Förmodligen utrustade byn (eller två byar tillsammans) en man till ledungs-flottan. Framtida forskning får visa om detta är riktigt.
Arby by
Arby by hade på Gustav Wasas tid 4 gårdar – 2 skattegårdar och två sämjegårdar. Skattegårdarna ägdes av sina brukare. Sämjegårdarnas ställning är mer diffus, en teori är att de tagits upp på byns gemensamma marker under medeltiden. N.o 1 och 2 här är skatte.
Norrut i byn fanns Vildmossen, ett sankmarksområde som användes till slåtter, men som till stor del ännu efter 1900 var bevuxen med grov tallskog ända fram till kanalen.
Kvarnlyckans stationssamhälle växte delvis upp på byns mark efter järnvägens tillkomst 1899.
Arby i vår tid känt för Solmarkastiftelsen (gård n:o 2) och Solmarka bageri.
Glömminge by
I Glömminge fanns på Gustaf Wasas tid 4 gårdar. 2 var skatte, 1 tillhörde Skänninge kloster och en frälset (adeln).
Glömminge är det äldsta namnet i vår bygd. Det verkar komma av ”där det kröker”. Jämför med den norska älven Glomma och Glömminge på Öland, där landborgen gör en böj. Här är det ån som böjer.
Redan på bronsåldern verkar här ha varit en ledande plats. Här finns Kalmar kommuns enda hällristning som synes varit centrum för en älvkvarnskult. På höjderna finns många brons-åldersrösen av olika utförande, men också ett höggravfält från den sista hedniska tiden på 1100-talet.
Arbyholm har varit en medeltida herremansgård byggd på en holme i ån. Det var ståndsmässigt och gav också ett visst skydd. Jämför med Holmen i Ölvingstorp och Holm (Holmskvarn), där gården förr låg på holmen i ån. Språkmässigt uttalas namnen Holl´men, (inte hollmen), vilket också anses som ett bevis.
Arbyholm tillhörde högadeln, 1540 Måns Johansson Natt och Dag till Brokind, senare i flera hundra år ätten Bååt. Ingick 1740-1772 i det Hoppenstedtska fideikommisset,(se Gräsgärde. Gården har senare tillhört Christinelund, friköptes förmodligen på 1920-talet. Ägs nu av Solmarka. I Glömminge finns idag en nybyggd mjölkgård, medan två gårdar är sålda till Kulltorp.
Kulltorp
I byn fanns förr fyra gårdar. Nu tillhör n:o 1 Mats Olsson, n:o 2 och3 Johan Arvidsson och n:o 4 Ingrid o Kenneth Johansson. Till den senare har tillköpts 2 gårdar från Glömminge.
Kulltorps slätt var övningsplats för 4 kompanier ur Kalmar regemente åren 1844-1883. Här vapenövades beväring-arna från Södra Möre, Norra Möre och Öland. Övningstiden var 14 dagar. 2 ”möten” hölls under sommaren.
Soldaterna och deras närmaste befäl var förlagda i 63 halmhyddor som stod i rader på slätten. Majoren disponerade ”Majorsbyggningen”, Johan Arvidssons hus, som bonden utrymde under mötena. Han hyrde också ut ”slätten” på 18 tunnland som exercisfält till regementet.
Väntorp och Gåra
Tillhör sedan länge Christinelund. Behandlas under detta.
Applerum
Två frälse gårdar. På den södra gården fanns på 1480-talet Margit Grabo, dottersondotter till häradshövdingen Tyrgils Bagge i Bottorp som på sin tid ägde mycket mark i bygden. Namnet Baggenskvarn på ett fall nedströms Väntorp minner ännu om det. 1630-t. till 1669 var detta Sigrid Banérs sätesgård. Den bortbyttes senare till Kronan och var från 1680-t. till framemot 1900 boställe för häradsskrivarna i Södra Möre. En namnkunnig häradsskrivare var Alexander Lagergren. Gården ägdes senare av Domänverket och brukades av arrendatorer. Såldes till den siste, Sverker Danielsson, 1967. Ägs nu av hans son Ulf Danielsson.
Norra gården ägdes kring 1540 av Gustaf Wasas svärmoder Ebba Eriksdotter Wasa. På 1600-talet finns här de tyska släkterna Meisner och Mittler. 1736 köptes gården av Johan Wahlbom d.ä. bruksägare från Närke, vars son med samma namn senare skulle anlägga Christinelund.
Applerums Lantbruksskola
1859 förvärvades gården av Henrik August Wulff, prästson från Bräkne-Hoby i Blekinge, som drev lantbruksskola här fram till 1897. Detta var en av de främsta i Kalmar län och över 500 elever utbildades genom åren här. Skolan var en föregångsgård för modernt jordbruk och teknisk utveckling i Södra Möre. Henrik August Wulff var också initiativtagare för byggandet av Kalmar-Torsås järnväg.
Nygärde
I gamla tider en gård som tillhörde Vadstena kloster. Senare två gårdar, varav en blev tillköpt Applerum. I vår tid känd för festplatsen Stallet.
Skällby
Skällby har 8 gårdar. Det är Arby sockens största by och förr också den folkrikaste. Skällby hävdar liksom Resby och Gräsgärde markerna ända upp till Åleboån (Halltorpsån).
Skällbylund utflyttades från byn redan på 1700-talet. Namnkunniga ägare: Jägmästare Ljungberg, kapten Ahoch m.fl. Mattagården (eg. tre gårdar) ägdes av Christinelund 1828-1927. På gårdens marker fanns Skällby tegelbruk, i drift ännu 1912, som tillverkade högklassigt tegel, såväl mursten som tegelpannor. Märke CLUND.
En omfattande torpbebyggelse uppkom under 1700-1800-talen längs Skällbymålavägen, Norra gatan och i Stacka och Brudhyltan.
Under 1900-talets förra del var Skällby ett bygdecentrum med mejeri, två affärer och brandstation.
Resby
Resby har 9 gårdar. Byn ligger på samma åssträckning som Skällby och hade förr åkerjorden på sluttningarna och ängsmarkerna ner emot Hagbyån. De är sedan länge uppodlade. Byns torpare och båtsmän bodde i Resbymåla längre inåt landet.
Idag drivs jordbruket från tre gårdar, varav en är mjölkgård.
Resby trafikplats väster om byn är idag bygdens viktigaste trafikåder. Här anknyter den lokala trafiken till E22.
Gräsgärde
8 gårdar, 1540 två halva skattegårdar, 1 kyrkans, 4 frälse och en oviss.
Adeln har haft mycket gårdsägande här. 1496 är noterat, att väpnaren Johan Håkansson hade sin sätesgård i Gräsgärde. Troligen samma gård mågen Gudmund Slatte senare innehade. Denne blev som bekant mördad under Dackefejden.
Flera gårdar ägdes senare under 1500-talet av krigsöversten Hallsten Bagge till Berga och Sten Bengtsson Ulv på Stäflö.
1740-1772 tillhörde Gräsgärde nr 7 det Hoppenstedtska Fidei-kommisset, som även innefattade Arbyholm, Yxneberga 4 och 5, samt Törsbo. Det köptes 1772 av den siste fideikommissariens syster, Emerentia B.M.
Bäckerström på Kölby, för 19.000 daler. Hon var på sin tid Kalmar läns rikaste kvinna och lät bl.a. bygga det ståtliga sockenmagasinet i Ljungby, färdigt 1803.
Gräsgärde nr 4 var Länsmansboställe åren 1683-1815.
Den stora bybranden
Skärtorsdagen eller Långfredagen 1835, medan byns folk var i kyrkan, kom elden lös i byn. I sporrsträck red och körde man hem, men kunde inte mycket göra. Sex gårdar blev lågornas rov. Laga skiftet tog fart, gårdar flyttades ut, andra köptes ihop.
Gräsgärde gård ärvdes och köptes ihop under 1830- och 40-talen. Består av nr 7, 5 och halva 4. Vid Laga skiftet på utmarken 1850-52 byggdes Långa syn, den spikraka vägen mot Olsbo. Båtsmännen, som tidigare bott centralt i byn, flyttades ut dit. Efter Kalmar-Torsås järnvägs tillkomst växte Gräsgärde stationssamhälle upp.
Olsbo
Olsbo, tidigare Olofsboda, är en avgärda by från Gräsgärde. Det var en utgård som 1560 tillhörde krigsbefälhavaren Anund Stensson Ulv på Stävlö, längre fram Axel Oxenstierna. Under Nordiska Sjuårskriget 1564-71 brändes Olsbo, så också under Kalmarkriget 1611-13. Svåra strider har stått här. Sex kanonkulor är genom åren upphittade i byn.
Olsbo blev under 1700-talet delad i fyra gårdar.
Nu finns där sex. Bröderna Carlssons Möbelfabrik ligger till en del i Olsbo. Den hade kring 1950 32 anställda, men är sedan några tiotal år nerlagd
Ålebo
Ålebo var jämte Olsbo den enda av skogsbygdens byar som blev kvar i Arby sn efter sockendelningen 1868. De är båda betydligt yngre än slättbygdens byar och har förmodligen vuxit upp ur tre nybyggen som tillkommit under koloni-sationen av skogarna på 1100-talet. Den t.h. på bild (bl.a. min) är ursprungligen en gård på Resby utmarker. Bygränsen gick kanske efter den lilla åränna som syns t.h.
Gårdarna tillhörde i gamla tider Kronan, utom den övre t.v. Bergmans, som vid 1400-talets början tillhörde ätten Bjelke, senare Trollarna och slutligen Axel Oxenstierna, vars ättling 1683 bytte bort den och 31 andra gårdar som han ägde i Möre mot Wärnanäs. Kartan är greve Johan Oxenstiernas skattekarta av år 1656.
Ålebo 2014-10-19 Lars Larsson