Ljungby kyrka var och är den största medeltida landskyrkan i Möre. Ljungby socken breder ut sig på bägge sidor av Ljungbyån och var under medeltiden den tätast befolkade delen av Möre. Området är rikt på fornlämningar och en runsten som är inmurad i kyrkans torn vittnar om att bygden kristnades tidigt.
Under den första delen av medeltiden var Ljungby säte för prosten i Möre. Förmodligen fanns här en träkyrka/ gårdskyrka under 1000-talet. Det sägs att den helige Sigfrid inledde sin missionsverksamhet i Södra Möre. Under 1100-talet byggdes en romansk stenkyrka som föregick 1200-talskyrkan som är byggd i tuktad gråsten. Det nuvarande tornet är från 1857.
Den ursprungliga kyrkan som uppfördes i början av 1100-talet, var sannolik en stormannakyrka knuten till ett lokalt gods, som enligt olika källor lär ha funnits i Ljungby under tidig medeltid. Kyrkan byggdes ut kraftigt vid slutet av 1200-talet, och den då treskeppiga medeltidskyrkan var en av de största i Kalmarbygden. Kyrkan har genomgått flera om- och tillbyggnader. Bland annat efter att kyrkan eldhärjades både i mitten av 1600- och 1700-talet. Efter ett åsknedslag 1757 byggdes kyrkan om grundligt, och när biskop Karl Gustav Schröder den första Advent 1767 återinvigde kyrkan var det i stort sett en nästan ny kyrka som stod färdig. Nästan hundra år senare genomgick kyrkan ännu en omfattande renovering under ledning av den Skånske professor och domkyrkoarkitekten Carl Georg Brunius, och då tillkom kyrktornet som ersatte en klockstapel från 1500-talets slut. Vid renoveringen 1988, ledd av arkitekterna Lennart Arvidsson och Ivar Petersson, förändrades Ljungby kyrkas interiör genom att det stora koret omvandlades till en ”lillkyrka”. Vid detta tillfälle kom det nuvarande fristående altaret och dopfunten på plats.
Delar av den tidigare dopfunten, som nu förvaras på Kalmar Läns museum, som som dateras till 1200- och 1300-talet är några av de få föremål som finns kvar från den ursprungliga medeltida kyrkan. Det mesta av inventarierna har förkommit vid bränder och strider med danskarna under 1500-,1600- och 1700-talen. I koret finns två skulpturer som troligen är delar från en äldre altaruppsatsen utförd i mitten av 1700-talet av Jonas Berggren, förställande Mose med lagtavlorna och Den samariska kvinnan med vattenkruka, som det berättas om i Johannesevangeliet. Det färgade glasfönster som finns i koret är från när kyrkan renoverade i mitten av 1800-talet, då alla fönster byttes ut. Men korset i glasfönstret hör ihop med en altaruppsats som Jonas Berggrens skapade 1767. Denna altaruppsats som idag finns placerad på södra väggen, ersattes 1924 av en altartavla skapad av Stockholmskonstnären Nils Asplund, som idag finns på norra väggen. Även det gyllene korset som idag finns ovanför södra ingången var förmodligen altarprydnad, ritat av Brunius i samband med kyrkans renovering på 1850-talet. Kyrkans triumfkrucifix är skuret av konstnär Arvid Källström 1928 efter att ett gammalt krucifix försvunnit. Den nygotiska predikstolen med ljudtak tillkom vid restaureringen 1857.
I kyrkans västra gavel finns sedan runt 1860 inmurad en bit av en runsten, som är daterad till andra hälften av 1000-talet eller början av 1100-talet. Texten lyder i översättning: ”Fet och Ragna, de läto rista stenar efter Vinterlide”. Denna sten har tillsammans med andra stenar stått på platsen där kyrkan sedan byggdes.
Kyrkan idag
Mer om Ljungby kyrka på www.sodermore.se